För varje hjärtslag (Låttips #77)

(O)verklighetens folk(parti)

Dom sa på radion i morse att det regnat i en vecka. Nej det var ju Docenterna. De pratade föräldramånader i P1 morgon eller möjligen Ekot. Furir Skogsdunges parti hade haft frågan uppe och han var förstås emot att dela i tre. En tredjedel av tiden till mamman, en till pappan och en att göra vad de vill av. Nja det är väl allt att inskränka familjens valfrihet för mycket tyckte Björklund. Familjeangelägenheterna ska inte politikerna lägga sig i. Och jag undrar. Jag undrar verkligen varför det här ska gälla just föräldraledigheten? De gick ju till slut fint att avskaffa sambeskattning, införa kvinnlig rösträtt och rätt till barnomsorg och göra det fult att spöa kärringen så hur kan det komma sig att en massa borgerliga politiker, som säger sig sätta individen främst, i just den här frågan är så oerhört kollektivistiska? Att de i den här frågan så stenhårt kramar kollektivet kärnfamiljen? Att de inte ens törs ta ett steg till mot individualiserad föräldraförsäkring? Jag vet inte. Frågan är om de själva gör det.

Birgitta var med också. Olsson. Hon och en handfull andra inom partiet hade reserverat sig. Hon förklarade att det stod många kvinnliga storstadsröster på spel här innan reportern hjälpte henne på traven med att lämna det inompartipolitiska argumentet och vi fick en radda om att Folkpartiet varit föregångare när det gäller pappamånadens införande och jag vet inte men är åtminstone glad för reservationen.

Jag tänker på K och P. På året med K. Året som väntar med P. Några av mitt livs allra bästa beslut. Kanske de allra bästa.

Björklund vill motivera med pengar istället. Sånt ska politiker lägga sig i. Mer pengar till de som delar. Och vi vet ju vilka vi är. Vi som redan har råd och redan delar. Vi som kan vänta på att få de där pengarna tills dagarna är uttagna. Vi som jävlar i mig egentligen inte behöver dem, som kan snåla in på något annat, för att prioritera våra barn. Den där hett omhuldade familjen.

Kanske är de konsekvenserna de är rädda för. En massa gubbar som lämnar styrelserum, katedrar och verkstadsgolv för att gå hem och ägna sig åt så kallat mjuka värden. Inte ett par månader på sommaren, lagom till fotbolls-VM hö-hö, utan ett knappt eller helt år. Vad ska inte det kunna leda till i förlängningen? Varma öl och kalla element. Hu vad hemskt.

På söndag är det fars dag igen. Jag vet fortfarande vad jag önskar mig.

Torsdag eftermiddag i Hornstull

Regnet faller än. Nu utan snö. Tanto ser kallt och ogästvänligt ut. L bakar drömmar i köket och jag sitter i fåtöljen med P i knät och lyssnar på 22 Dreams med Paul Weller. Vid lunchtid gick jag till grovsoprummet, biblioteket, apoteket, paketutlämningen på VI, Mickes och Konsum. Utanför tunnelbanenedgången stötte jag på Vinlusen. Han hade bra saker på gång. Kul. På biblioteket lånade jag en bok med titeln 1001 album du måste höra innan du dör. Har snabbläddrat och jag äger förfärande många av de där skivorna. Eftersom jag är den jag är kommer jag säkert att räkna efter tids nog. Jag vet ingenting om hur den svenska upplagan kommit till men det känns som att det gått väl fort ibland i översättningarna. Jag känner igen det där från när jag själv ibland tvingas översätta adjektivstinn engelska som handlar om något jag inte har järnkoll på. Men den är kul att bläddra i även om även faktakollen kunde varit bättre. Jag läste texter om några av mina favoritskivor och inte "avsöndrade" Setting Sons med The Jam två singlar som blev listettor, om man inte med avsöndrar menar att de släpptes efter albumet utan att ha något direkt med det att göra (en av dem, Start!, var ju till och med en försmak inför Sound Affects), och inte har någon herre vid namn Count Bishops skrivit låten Train Train som Billy Bragg gör en cover på, på plattan Talking to the taxman about poetry, The Count Bishops är ju en grupp och varför har de använt omslaget till den andra återutgåvan av Dexys Midnight Runners mästerverk Don't Stand Me Down när huvudredaktören i sitt förord så bestämt betonar att de valt att inte ta med bonuslåtar från återutgåvor eftersom det här handlar om orginalalbumen. Borde inte det förhållningssättet i så fall även omfatta omslagen? Dessutom skulle jag vilja veta vilka 30 plattor som plockats bort för att 30 svenska skivor valda av Lennart Persson skulle få plats i den här utgåvan? Eller är de bara tillagda och varför heter boken i så fall inte 1031...? Ja det finns även efter ganska lite läsande en hel del att ha synpunkter på och då har jag inte ens tagit upp urvalet (var är London 0 Hull 4?) men det är väl så det ska vara med sådana här böcker. Läsarna ska få irritera sig lika mycket som de gillande och instämmande ska få nicka bifall. Synd bara när det är rena faktamissar som orsakar irritationen. Vi får väl se hur många fler som dyker upp under fikat och senare. Jag lånade förresten Låt den rätte komma in på DVD på bibblan också. Vågar jag titta?

Torsdag morgon i Hornstull

Det är ett snöblandat regn på väg ned. Det faller mot rutorna på östsidan och på västsidan flyger fåglarna i formation. Jag kom att tänka på Jonathan Livingston Seagull. Joan Baez kysste Jussi Björlings staty i vår morgontidning och vi spelade Plane Wreck at Los Gatos (Deportees). Woody Guthrie skrev texten och Martin Hoffman musiken. Så otroligt bra den låten är. För säkerhets skull tog vi den med Billy Bragg också. Om någon i Hornstull är sugen på Blåbärsmaskinen återlämnar jag den på biblioteket inom någon timme. Meddelas endast här. Sirius är femma efter två omgångar. Inte så illa med en vunnen och en förlorad. Eller en förlorad och en vunnen. Jag börjar bli dagvill redan efter två veckor. Bra. Ska försöka komma ihåg att köpa torkad frukt. K gillar särskilt aprikoserna. Hur mycket har ändrats? Hur mycket är detsamma? The radio says they are just deportees.

Tisdag förmiddag i Hornstull

Jag har sovit sämre. Jag har sovit bättre. Ett par timmar på soffan i K:s rum. Ett par på yttersta kanten i min säng. Nu dricker jag te ur Billy Bragg-muggen, läser Nils Claessons Blåbärsmaskinen, och lyssnar på Aimee Mann. The Forgotten Arm. Jag har inte glömt mannen från igår. Hans kängor stack fram ur hörnet invid hissen när jag kom tillbaka hem efter att ha lämnat K på förskolan. Jag köpte Situation Stockholm på eftermiddagen. Det sitter lappar uppe om information om nytt låssystem i huset. Ytterportar och källare. Det känns bra, det känns jobbigt, det känns dubbelt. Var ska de bo när vi i miljonprogramshusen som blivit miljonlägenhetshusen stänger portarna? Han var inte där i morse. Antingen hade väl någon kört ut honom eller så tog han sig aldrig in eller så hade han förhoppningsvis en bättre plats på annat håll. Löven blir fler på marken och färre på träden. Det är kallare att stå i lekparken. Särskilt när det skymmer och blåser.

Etch A Sketch #2

Andra Etch A Sketch postningen och jag tycker nog att den är lite mer avancerad än den första. Väldigt bra platta också.

Söndag i Hornstull

Tjejerna faller som käglor. Först K som somnade med lilla P i knät redan under Bollibompa. Sen P som vanligt efter en rejäl måltid. Och nyss var L förbi fåtöljen där jag sitter och lyssnar på Ron Sexsmith medan tankarna får fara fritt och sidorna i Huset vid Flon vilar och undrade om det är ok att gå och lägga sig fast klockan inte är åtta. Jag sa ja. Vi var en tur förbi Högalidskyrkan i eftermiddags. Tänkte tända några ljus i mörkret. För ett hopp som inte behöver ha mer än kyrkorummet gemensamt med kyrkan. Minneskonsert pågick för församlingens döda under året som gått sedan förra Allhegona. Vi stannade i tio minuter ungefär. K stod i sin kyrkbänk och dirigerade kören från näst bakersta raden. Ljusen lös för oss med rötter i den uppländska myllan, lyste för er andra. K strålade klarare. Jag tänkte inte då på alla rapporter om bomdåd från världen men jag gör det nu. Jag gör det nu. Bilden på barnet i ena morgontidningen härom dagen. Hur klarar man det? Ron är utbytt mot Uffes gamla demos igen. Från tiden runt Kär och galen. Var det en bättre tid? Tydligare kanske. Jag vet inte. Inte. Vi åt köttbullar, hemtrillade för mig och L - köpta för K, och stuvade makaroner till middag. Ulf sjunger att han sett hur sveket slagit rot, att han sett revolter falla och försvinna. Jag borde väl inte men jag lägger mig nog i badet före sängen. Låter kanske Kjell Johanssons bokstavsbilder vila och tar med mig Richard Yates Disturbing the peace istället. Vi såg De ofrivilliga på en dvd lånad från det lokala biblioteket som får vara kvar igår. Den var bitvis tung, väl tung, men också bitvis väldigt bra. Som ett par snabba tvärsnitt in i livet hos karaktärena. Eftersom det här i allt vanligare ordning bara är lösa trådar lämnar jag er här utan ens ansats till att knyta ihop.

Men vad är det frågan om?

Men inte nu igen...

Torsdag förmiddag i Hornstull

L sover, P sover, K är på förskolan. En bokhylla, i värsta fall två, ska flyttas. En kontakt ska kommas åt. Fyra liter köttförssås är infryst. Ett kilo färs ska bli bullar och biffar. En balkong ska städas. Ett tävlingspris bränns sent om sider. Jag läste 88 sidor i Hey Dolly igår. Läser möjligen vidare. Troligen. Köpte Arthur Alexanders platta från 1972 för en tia. Omslaget var slitet men vinylen såg fin ut. Om än oljekristunn. Köpte och läste senaste Offside. Den är bättre nu när jag inte prenumererar. Eller den är nog precis lika bra men för mig är det bättre att artiklarna inte kommer så frekvent och tätt på varandra. Tycker för övrigt att det är synd att S Sportmagasinet läggs ned. Senaste numret var bra och det känns konstigt att inte ens Aftonbladet kan få ett brett månadsmagasin om sport att gå runt. Men det är väl bredden. Är det inte fotboll måste det vara nischat nu. Sirius ned i ettan. För tre år sedan precis när K kom gick de upp, nu när P kom åkte de ned. I strid med Väsby igen. Men i morgon börjar bandyn. Det finns alltid ny förtvivlan och nytt hopp. Bokhyllan...

Ett stort tack!

Till personalen på SÖS förlossning, till den på avdelning 53, till övriga som tog hand om oss, till er som inte smiter undan skatt utan bidrar till att bygga ett gemensamt välfärdssystem, för att vi är hemma och inte behöver äta mer sjukhusmat, för den lite gråa funktionaliteten och den mänskliga värmen, för alla gratulationer. P föddes på natten 24 oktober och är förstås världens finaste lilla tjej. Vi är hemma i Draken igen. Det känns bra. Tack!

Hobbyverkstaden (balkongerna #11)

För er som undrar vad som händer i den relativa kylan ute på den numer inglasade balkongen kommer här en uppdatering. En skötbordsöverdel har limmats och skruvats ihop. Vit blir den också sakta men säkert, torktiden per strykning förlängs något under rådande förhållanden. Ganska mycket något. Dessutom har ett ställ till Elfa-trådbackar kortats något på höjden för att vi ska slippa stå på tå vid blöjbytena och fyra hål har borrats för att allt ska gå att få ihop. Några strykningar färg till och ett ihopskruvande så är det klart. Förhoppningsvis. Kanske rent av innan nytillskottet är här. Färgerna i Tanto är för övrigt fina från balkongen. Fotobevis på det kommer vad det lider. För den som undrar så har K fel i att det redan ligger en bajskorv på skötbordets bakre kant, det är omslagspappret till en Riesen-kola.

Onsdag i Hornstull

Det är grått i Tanto. Röda och gula löv till trots. Höstens andra VAB. De ringde från förskolan igår. En hängig K hämtades av L. Idag är jag hemma från jobbet. Har hunnit med att skruva ihop delar av skötbordet och måla lite. Underredet återstår. En gummiklubba och metallfil behövs. En strykning färg till också. Minst. I helgen var vi ganska säkra på att barnet därinne i magen skulle vara ute nu. Idag vet vi inte alls. Den verkar inte ha så bråttom längre. Jag läser Glue av Irvine Welsh. Sju och femtio på Myrorna i Sumpan. De har halva priset på alla böcker fram till och med lördag. Music in a foreign language med Lloyd Cole snurrar. Precis som för tre år sedan. Innan blogg och VAB. Jag stekte pannkakor till lunch och fick i K drygt en. Förhoppningsvis är det ett gott tecken. Hon ville leka koja efteråt. En omgång kvar i Superettan. Inte en match sedd det här året. Inte i fotboll. Hoppas på bandyn på Zinken i november.

Lika som kulturbär

Höst på hallmattan

Söndag i Hornstull

Jag ser på snooker. Vi är ganska redo men det kan få dröja lite längre. Helgen har varit god. Inte minst älgsteken hos FMVE igår. Idag har K:s 3-årspresent inhandlats. Jag och leksaksaffärer. Det blev inget vackert paket i trängseln vid inslagningsdisken men jag tror inte att det kommer att bekymra henne så mycket. Köpte NRBQ – Grooves in Orbit för en tia på vinyl. Perfekt skick. Vart är världen på väg? Började läsa en deckare och slutade. Vad mycket skit som översätts dåligt. Nyss när jag gick hem från den närmsta matbutiken slumpade den bärbara fram Ft. Worth Blues med Steve Earle. Jag fortsätter därifrån. Sirius vann. Kval och hopp fortsätter att vandra sida vid sida. Läs Nina Björk i dagens DN Kultur. Särskilt slutet. Det var väldigt kallt i parken idag. Nästa gång ska jag se till att ha långkalsonger på mig.



Uppdatering måndag. Nu finns Nina Björks text på nätet. Mycket modernt, lite gammalmodigt. Med betoning på den senare hälfen av det sista ordet.

VU (Popskyltarna #27)

Ibland är det väldigt bra att vi har danskarna. Till exempel när vi både vill länka till en gammal text om Velvet Underground och få till en popskyltspost. Två bokstäver i skyltarna. Briljant.

Etch A Sketch #1

K har fått ärva min gamla Etch A Sketch men jag tänker låna den ibland för att göra lite kantiga skivomslagskopior. Ni har den första här nedanför och förhoppningsvis är det väl, mina konstnärliga tillkortakommanden till trots, någon i läsekretsen som ser vilken skiva det rör sig om.

Snön föll mot bussfönstret

Snön föll mot bussfönstret vid Fridhemsplan i morse och senare över Sundbyberg. Hylinger är utläst och det var ett bra slut. Rysningar, gåshud och en tår i ögonvrån. I morse klämde jag fyra korta noveller av Einar Askestad. Han är vardagligt obehaglig. Lite som en nedtonad Virdborg utan underjordiska gångar, stora sammansvärjningar eller övergripande katastrofer. Eller inte. Allt och alla måste inte jämföras.

Jag har ju ibland skrivit något lite om bostadsmarknaden och räntorna och då kanske ibland varit lite raljant över ekonomijournalister och ekonomiska experter så idag är det inte mer än rätt att lyfta på hatten inför Jonas Leijonhufvuds kommentar i DN:s näst tråkigaste del (bilbilagan vinner fast den bara kommer en dag i veckan). Känns som att han prickar av de flesta viktiga frågeställningarna och förklarar några av dem (inte minst det där med inflationen). Sen återstår bara hur man får någon rätsida på det hela.

När vi ändå snackar bostäder och ekonomi är det ju förstås intressant att till exempel Erik Olsson åter erbjuder sig att fixa bottenlån på upp till 95%. Här blåser vi på elden igen och på tal om blåst så är samma företag lite i blåsväder just nu. Jag är glad att inte vara pressansvarig där. Jag sålde för övrigt via Erik Olsson en gång och deras professionella copywriter har förhoppningsvis ett nytt jobb idag alternativt en professionell korrekturläsare. Maken till särkrivningar och syftningsfel får man leta efter. Mäklaren var inte heller så mycket att hålla i handen. Fast den vi köpte via när den gamla utsikten blev vår var helt ok så vitt jag minns.

Tour de France känns trots att banprofilen för 2010 presenterade idag väldigt långt borta. Fotbolls-VM också.

På MVC igår såg vi barnet därinne i magen och vi såg barnets tumme inne i munnen och det är fantastiskt vad de kan visa med det där som kallas ultraljud. Vilket kön barnet har har vi dock inte fattat än trots att det mätts lårben i massor under den här graviditeten och barnmorskan varje gång varnar om att vi bör blunda om vi inte vill veta. Vi tittar och fattar ingenting. Är det en fot, lite navelsträng, något annat eller inget alls? Tids nog lär vi få veta.

Rapport från en lunchrast

Kanske har det vänt. Sushibitarna på den lilla sushin krymper åtminstone inte längre. Kanske är det dags att binda rätan. Jag läste Hylinger igen. Kanske har det vänt. Igår efter middagen lekte jag och K en timme på madrassen i rummet vi kallar biblioteket. Vi hoppade upp och ned och landade på rumpan. Vi lagade låtsasmat. Det smakar inte bra, vi måste ha mer socker. Vi trillade lite mer. K skrattade som ett barn. K skrattade så hon grät. Pappa det kom en tår!? Jag skrattade. Kanske har det vänt.

I mina kvarter

För er som vill se lite mer av draken från några poster längre ned. Den som vet mer om Ulf Sucksdorff är mycket välkommen att breda ut sig i kommentarsfältet.